En sund kropp i sund själ?

Långt upp i norra Europa bor, enligt statistiken, världens ensammaste folk. De bor i ett land där vinter kommer tidigt, ibland redan från oktober till slutet av april. Ett land där arbete och mörkret dominerar dygnets timmar och inte sällan reser dom både till och från sina arbeten innan solen varken gått upp, eller så har den redan gått ned. 

De bor också i ett land där cirka 1,2 miljoner av dess invånare äter antidepressiva läkemedel- ungefär var 10:e individ. Det är också ett land där den stressrelaterade  ohälsan har ökat markant och enligt landets Försäkringskassa har psykisk ohälsa blivit en framträdande orsak till sjukskrivningar. Under 2024 stod psykiska diagnoser för hälften av alla pågående sjukfall.

Vad ska vi då göra för att undgå att denna arma befolkning inte faller ned i mörkret och hur kan vi som företagare hjälpa våra medarbetare att undvika sjukskrivning? 

De allra flesta företag erbjuder idag sina anställda ett friskvårdsbidrag. Ett bidrag som syftar till just det, att främja hälsa och välmående. Om vi definierar uttrycket ”hälsa och välmående” likt ett flertal myndigheter beskriver det så menas ”ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande”. Bra, då är vi överens om åtminstone det. 

Då behöver vi bara bli överens om vilka aktiviteter som för varje enskild individ bidrar till att uppnå detta tillstånd.

Skatteverket hjälper oss på vägen: ”Enklare aktiviteter med inslag av motion eller för behandlingar som är avstressande eller motverkar ömhet och stelhet”.  Ja och så kostrådgivning och rökavvänjning förstås. Men - det är faktiskt upp till dig som arbetsgivare att bestämma vilka aktiviteter, inom ramarna för lagstiftning och praxis, som är du vill godkänna. Vad behöver din enskilda medarbetare för att må bra? Är det motion, rökavvänjning, ett liftkort i Sälen eller är det kanske något helt annat? Något som idag inte godkänns av Skatteverket att bidra till tillståndet av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. 

Jag pratar om kulturaktiviteter, aktiviteter som enligt många (däribland Folkhälsomyndigheten) kan förbättra välbefinnandet, minska psykiska besvär och göra det lättare för människor att mötas. Kultur kan enligt forskning främja både hälsa och välbefinnande, förbättra livskvaliteten och skapa ett mer hälsosamt och inkluderande samhälle. 

För mig personligen har musiken, och framför allt körsång, varit nyckeln till mitt mentala välmående. I en värld där stress och oro ofta tar överhanden, har delaktigheten i kören, dess toner som fyllt rummet, gett mig kraften och energin tillbaka. Min väg till välbefinnande har aldrig funnits på ett gym eller på en golfrunda. Nej, mitt välbefinnande hittar jag i gemenskapen, harmonin, den rytmiska andningen och den känslomässiga frigörelsen i sången. För mig är detta friskvård, för mig och många andra är detta vägen till ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. 

Kan man då använda friskvårdsbidraget till kulturaktiviteter? Svaret är oklart men behovet är självklart och det är inte bara hälsan som är uppsidan. 

Den statliga kulturbudgeten för 2025 uppgår till 9,3 miljarder kronor – motsvarande bara 0,65 procent av statens totala utgifter. Det är den lägsta andelen på över två decennier, och kulturens plats i den statliga ekonomin fortsätter därmed att krympa. Samtidigt nyttjar endast 57 procent av de som har friskvårdsbidraget detta endast delvis eller inte alls, i siffror betyder det att vi förlorar 4,2 miljarder i välmående varje år. 

Tänk om en del av dessa pengar istället kunde gå till kultur som friskvård – till körsång, dans, teater, konst eller film. Då skulle vi inte bara bredda utbudet som kan stärka många människors tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, utan också den lokala kulturen.

Vi behöver inte hitta nya pengar, utan använda oss av de vi redan har och bredda möjligheterna till friskvårdsbidrag, på ett sätt som gör fler av oss friskare på riktigt.

Günther Mårder


Nästa
Nästa

Bedragen på sommaren